Jubileumsutställning

De första utställningarna

Göteborgs Konstförenings start var blygsam: De första utställningarna hängdes i rotundan i Badhuset vid Skeppsbron, medan grundarna däremot återfanns bland samhällets elit. Initiativtagare var den legendariske tidningsmannen och politikern S A Hedlund som runt sig samlade en grupp där de mest tongivande var landshövdingen och entomologen Olof Fåhraeus, grosshandlarna Bengt Erland Dahlgren och James J:son Dickson, samt konstnären och grundaren till det som senare kom att bli Valands konstskola, Geskel Saloman. En av föreningens grundidéer var att stödja konstnärer genom inköp, verk som sedan lottades ut till föreningens medlemmar, men också att visa konst för en bredare allmänhet. De första årtiondena handlade det företrädesvis om Düsseldorfmåleriets nationalromantiska landskapsmåleri, i Sverige representerat av bland andra Marcus Larson och Bengt Nordenberg.

Koloristerna

Göteborgskoloristerna var aldrig någon homogen grupp och själva begreppet existerade inte förrän 1948 och då i en bok om Ivan Ivarsson, Åke Göransson, Ragnar Sandberg, Inge Schiöler och de andra Valandseleverna som undervisats av Tor Bjurström. Matisseeleven Bjurström uppmuntrade elevernas användning av färgen och under andra halva av 1920-talet exploderade den i deras måleri. Man satte färg mot  färg för att uppnå största möjliga intensitet. Göteborgskoloristernas bildvärld utgick från det som var deras verklighet i sina porträtt, stadsbilder och stilleben. I många fall ett resultat av att flera av konstnärerna kom från enkla bakgrunder: Göranssons interiörer från lägenheten i Landala; Ivarssons kanal- och hamnmotiv; Schiölers brinnande Kosterlandskap och Sandbergs berättelser ur ett vardagligt Göteborg med sina blå bussar och spårvagnar. Och det som började mycket lokalt fick med tiden ett brett genomslag och blev en konstriktning med nationell räckvidd vars livskraft inte minskats av mytbildningen runt flera av konstnärerna och deras av psykiska ohälsa.

Nemes och hans elever

Endre Nemes tillsättning som huvudlärare på Valand 1947 var konstpolitisk. Professor Axel Romdahl, avgående chef för Göteborgs Konstmuseum och Valands huvudman, ansåg att det var dags att komma bort från västkusttraditionen och föreslog Nemes, vars centraleuropeiska och internationellt orienterade konstsyn bröt tvärt mot det göteborgska. Nemes betonade elevens absoluta frihet men ställde samtidigt höga krav och underströk nödvändigheten av att vidga sina vyer genom att läsa skönlitteratur – Franz Kafka var en av hans rekommendationer – och att i måleriet ägna sig åt rumsliga perspektiv som han ansåg eftersatt. Nemes själv blev till skillnad från Tor Bjurström aldrig stilbildande för sina elever, men han introducerade dem till en ny konstsyn även om den kom att förvaltas på olika sätt av konstnärer som bröderna Olle och Jörgen Zetterquist, Erland Brand, Lennart Åsling, Roland Reyman, Bertil Malmstedt och Leif Knudsen.

Den politiska konsten

Studentrevolten i Paris 1968 blev en tändande gnista för många kulturyttringar, inte minst politiserades konstsynen, och en medvetenhet om världens orättvisor liksom det nationella klassamhället fick sitt uttryck i bildkonsten. Som repressiv motkraft svarade samhället genom att beslagta konst man ansåg misshaglig: Carl Johan De Geers Skända flaggan 1967, Sture Johannessons utställningsaffisch Underground… 1968 och Peter Dahls Liberalismens genombrott i societeten 1970. Radikaliseringen följde sedan olika linjer in mot 70-talet där uttrycket i Stockholm blev mer satiriskt och intellektuellt medan konsten i Göteborg tog en mer utpräglad politisk präglad inriktning inte minst genom att många konstnärer var aktiva i KFML(r). Utställningen Rädda varven med Knud och Solweig Stampe, Berit Jonsvik, Peder Josefsson och Ragnar Schmid är typisk för eran. Samtidigt innebar 70-talet ett genombrott både för en feministisk konst och en acceptans för bildberättande som i utställningen Verkligheten sätter spår där Aja Eriksson, Ingalill Sjöblom, Gunwor Nordström, Elsa Agélii, Bibi Lovell, Inga Björstedt och Sandra Ikse beskrev kvinnors liv i textila material.

Om Göteborgs Konstförening

Tänk er Göteborg utan Konstmuseet, Konsthallen och Valand. Det skulle vara tomt inte bara i stadsbilden. Bakom dessa tre verksamheter står Göteborgs Konstförening, som i mer än ett och ett halvt sekel varit en viktig del i Göteborgs konst- och kulturliv. Göteborgs Konstförening är Sveriges äldsta, nu levande konstförening grundad 1854.

Läs mer om föreningen, deras utställningar och medlemsaktiviteter under våren på www.goteborgskonstforening.org/.

Utställningarna görs av Göteborgs Konstförening i samarbete med ABF Göteborg.