Till sidans huvudinnehåll

FÖNSTRET: I cirkel mot släktens rötter

Släktforskning är ett av de populäraste cirkelämnena inom ABF. Det som kan börja med en nyfikenhet på den egna släkten utvecklas ofta till ett bredare intresse för historia och det Sverige som en gång var.
– Det mest fascinerande är den här långa räckan av människor som har lett fram till mig, säger Göran Garmo.

Publicerad 2026-03-04

Artikel från Fönstret nummer 1, 2026

Utomhus är det en nästan löjligt vacker vinterdag. Det är några grader kallt, det ligger snö på träden och de röda husen med vita knutar i byn Vika utanför Falun gör att hela tillvaron ser ut som ett vykort. Men verksamheten inne i församlingshemmet handlar inte om det som händer i dag. Här sitter ett gäng personer med var sin dator och blickar bakåt. Det är den sedvanliga tisdagsträffen för byns släktforskningscirkel. En cirkel som har hållit på i fem år.

– Numera är det mycket lättare att sitta hemma och släktforska, men det blir ofta många intressanta diskussioner när man träffas, säger cirkelledaren Gunilla Bolin.

Gunilla upptäckte släktforskningen för tjugo år sedan när en sjukskrivning gjorde att hon fick tid över. Det har utvecklats till ett stort intresse som omfattar mycket mer än att reda ut det egna släktträdet.

– De som inte släktforskar frågar ofta ”hur långt bakåt har du kommit?”, men det är ganska ointressant. Det som är intressant är att få reda på mer genom att läsa bouppteckningar, sockenprotokoll och fängelserullor.

Hon menar att på så sätt väcks också cirkeldeltagarnas intresse för vårt land och vår historia.

– Du behöver inte gå många generationer bakåt för att se hur mycket samhället har förändrats. Många blir fascinerade över alla kvinnor som tvingades sköta hem och barn medan männen var arbetade eller drog ut i krig.

En av cirkeldeltagarna är Göran Garmo. Han är uppvuxen i Stockholm men har hittat släktingar i Skåne, Halland, Västergötland och Värmland.

– På min farmors sida dyker det upp en person som hette Capson i efternamn. Han och hans söner var bland de första mormonerna i Sverige. De flyttade till Danmark ett tag eftersom andra religiösa församlingar än Svenska kyrkan var förbjudna.

Bredvid hans dator ligger något som nästan ser ut som en nyckel till ett hemligt alfabet. Men det är en lista över hur präster brukade skriva olika bokstäver. När Göran, som har gått en utbildning i att läsa gammal handstil, visar oss ett utdrag ut en kyrkbok gissar vi att det står ”Severin”. Men personen som dyker upp på skärmen är i själva verket en Karin född på 1700-talet i Skåne, Görans farfars farfars mormor.

Mitt emot Göran sitter Agneta Jansson. Stora delar av den släkt hon har hittat kommer från Dalarna. När hon började släktforska var hennes mamma helt emot det.

– ”Det kan dyka upp någon mördare”, sa hon. Och det gjorde det faktiskt. Min mormors farfar satt på Långholmen och blev dömd för dråp någonstans vid Hälsingegränsen. Men han skötte sig bra och fick komma hem efter fem sex år.

”Det kan dyka upp någon mördare’, sa hon. Och det gjorde det faktiskt. Min mormors farfar satt på Långholmen.”

Agneta Jansson

Med på cirkeln finns också nybörjaren

Vi återvänder till Gunilla Bolin som berättar att hon har mött många spännande livsöden genom släktforskning. Men den största solskenshistorien skedde i nutid. Det var en sjuttioårig man som inte visste mer än att han blev bortadopterad vid födseln. Efter en del efterforskningar hittade han namnen på sina biologiska föräldrar. Då upptäckte han att det var några andra som undersökte samma personer och beslöt sig för att skriva ett brev.

– De svarade direkt och det visade sig att han hade flera halvsyskon. De umgås fortfarande.

Vad är ditt tips till någon som vill släktforska?

– Börja med den gren av släkten du vet minst om. Där brukar det alltid vara något lurt. Det kan vara ensamma ogifta mödrar, fattigdom eller någon som har begått ett brott.

När vi lämnar församlingshemmet är alla deltagarna djupt försjunkna i sökandet. Tiden får utvisa om Karin hittar fler spår efter sin farmor och om Ulf kommer förbi det där stoppet som branden i Sundsvall har orsakat.

, som vill veta mer om sin farmors bakgrund, och Ulf Holmbäck som tack vare sitt ganska ovanliga efternamn haft det lättare att hitta släktingar jämfört med dem som har son-namn.

– Just nu har jag fastnat i Sundsvall 1746, eftersom tidigare papper förstördes i den stora branden, säger Ulf.

Jag har förstått att du är den som blir gladast när du hittar något?

– Haha, det kan stämma. Jag är rätt dålig på datorer och när jag hittar något blir det lätt ett spontant: Jaaa! Det senaste kom nog när jag hittade min farfars farfars farfar Isac Holmbeck. Han var född 1746 i Sundsvall, men flyttade till Söderbärke här i Dalarna.

Kvinna i fokus i grupp av andra, hon höjer en penna
Karin Strömberg

Vi återvänder till Gunilla Bolin som berättar att hon har mött många spännande livsöden genom släktforskning. Men den största solskenshistorien skedde i nutid. Det var en sjuttioårig man som inte visste mer än att han blev bortadopterad vid födseln. Efter en del efterforskningar hittade han namnen på sina biologiska föräldrar. Då upptäckte han att det var några andra som undersökte samma personer och beslöt sig för att skriva ett brev.

– De svarade direkt och det visade sig att han hade flera halvsyskon. De umgås fortfarande.

Vad är ditt tips till någon som vill släktforska?

– Börja med den gren av släkten du vet minst om. Där brukar det alltid vara något lurt. Det kan vara ensamma ogifta mödrar, fattigdom eller någon som har begått ett brott.

När vi lämnar församlingshemmet är alla deltagarna djupt försjunkna i sökandet. Tiden får utvisa om Karin hittar fler spår efter sin farmor och om Ulf kommer förbi det där stoppet som branden i Sundsvall har orsakat.

Läs hela Fönstret här

Dela artikeln