Hoppa till huvudinnehåll

Ett med naturen – nu vill multiledaren Akiko hinna med sig själv

Sedan miljöaktivisten Akiko Frid engagerade sig i ABF för tre år sedan har hon lett en diskussionscirkel, en odlingsgrupp, en filmcirkel, en bokcirkel, en cirkel för nysvenskar och en i japanska. Efter att ha drabbats av reumatisk sjukdom vill hon nu arbeta lite mindre. Men för Fönstret berättar hon gärna om sina bästa ledarskapstips.

Framför ett vitt gammalt trähus i skånska Osby ser jag en grön postlåda överbelamrad med klisterlappar för miljön och mot GMO, genmodifierade organismer. Ingen tvekan, här bor miljöaktivisten Akiko Frid.

– Jag engagerar mig mycket mot GMO och jobbade länge för Greenpeace. Nu är jag inne i en inre omställning – mindre arbete och mer tid för mig själv och för naturen, berättar Akiko när vi en stund senare sitter i hennes vackra trädgård.

Sedan den första kontakten med ABF för tre år sedan har hon hållit en diskussionscirkel, en odlingsgrupp, en filmcirkel, en bokcirkel och en cirkel för nysvenskar. Hon har också organiserat cirklar i shiatsu och qigong med en ledare från Stockholm. Och en hel del föreläsningar med inbjudna gäster har det blivit. Just nu håller Akiko Frid en digital cirkel i japanska.

– Det är jättekul! De flesta deltagarna är från jujutsuklubbar och har som mål att åka till Japan. Jag lär ut användbara ord och meningar. Men uttalet är det svåraste!

Planerna framöver är japanska kulturevenemang i trädgården och en filmcirkel där deltagarna berättar om sitt liv utifrån något i filmen som inspirerade dem.

– Det är mer storytelling. Någon berättar och vi andra arbetar med aktivt lyssnande, att känna in hur jag reagerar i kroppen, säger Akiko Frid och klappar Mats, en av de fem katterna som gärna stryker sig mot oss.

Just att känna in kroppen är en viktig del i Akiko Frids inre omställning. Sedan reumatismdiagnosen för två år fokuserar hon mycket på att ta hand om sig själv.

– Min sjukdom har fått mig att upptäcka mitt inre liv. Och jag tänker mycket på jorden. Jordens situation är kopplad till min psykiska och fysiska situation.

Under corona har Akiko hittat många inspirerande vänner och sammanhang på nätet där hon lär sig om olika samtalsmetoder och om diskuterar miljöfrågor. Hon är också aktiv i Omställningsbyrån, en arbetsgemenskap och plattform för omställare från hela landet.

Hur startade då miljöengagemanget?

–Jag jobbade vid en modellagentur i Japan och de utländska fotomodellerna frågade var de kunde hitta ekologisk mat. De undvek tillsatser för att få en fin hy. Jag lärde mig mycket om mat och miljö av dem, säger Akiko och skrattar.

Efter nästan trettio år i Osby trivs hon fortfarande: luften är ren, kranvattnet är drickbart, det är lugnt och närheten till tåget gör att Stockholm, Malmö och Japan aldrig känns långt borta. Jag frågar vad hon saknar i Japan.

– Varmkällorna. Man kan bada ute i varmt, naturligt vatten eftersom vi har vulkaner. Jag åker till Malmö ibland, tar ett dopp i kallbadet och bastar, men det är inte samma sak.

Min ledarstil

  • Jag ser till att informationen till deltagarna är tydlig gällande när vi ska ses och vad vi ska göra. Vi diskuterar alltid tillsammans vad vi ska ägna oss åt vid nästa träff. Om vi t ex ska lära oss att handla på japanska ber jag deltagarna förbereda sig genom att göra en lista på vad de vill handla i Japan.
  • Det är viktigt att jag är avslappnad och inte ger ett nervöst intryck. Jag skrattar och ler mycket och är ärlig med hur jag känner. Jag tror att mitt lugn gör det lättare för deltagarna att våga säga något eller pröva att uttala ord på japanska.
  • Jag försöker skapa en enhet av gruppen genom att inleda med en incheckning. Det betyder att vi när vi träffas (även digitalt) andas lite och sedan pratar om hur vi mår just nu. Det är viktigt att cirkeln blir en trygg plats där vi verkligen kan säga hur vi mår, inte bara svara reflexmässigt.
  • Jag försöker se till att inte en person tar all plats. Att alla känner sig bekväma genom att vi är ärliga mot varandra. Om någon är tyst ställer jag försiktigt frågor och bjuder in. Det skapar jag från början – jag tar alltid lite tid första träffen för att prata så att alla vet lite om de andra och hur de är.

Text: Karin Elfving