Från ABFs inkluderingspolicy
Från ABFs inkluderingspolicy:
ABFs inkluderingsarbete ska utgå från att granska rådande normer och vårt eget agerande. Vi ska granska våra antaganden eftersom de styr hur vi agerar. Det är bara så vi kan göra de förändringar som behövs för att öka inkluderingen.
Normer är outtalade och ofta omedvetna föreställningar om vad som utmärker den som tillhör normen, till exempel vad som utmärker en kvinna eller man. De sätter gränser både för den som tillhör normen och den som inte gör det. Normer skapar också hierarkier som kan leda till diskriminering av de som inte tillhör normen. Diskriminering innebär bland annat att människors kompetenser inte tas tillvara.
En normkritisk hållning innebär att se normerna omkring oss, och hos oss själva. Är de bra eller är de begränsande? Om en norm hindrar inkludering, hur kan vi göra istället?
ABFs riktlinjer för 2019–2022 slår fast att ABF bör ha en normkritisk hållning i den offentliga samhällsdebatten, men också hos oss själva inom folkrörelser och folkbildning. ABF ska ligga i framkant med att synliggöra och motverka begränsande normer inom vår egen organisation.
När det brister i inkludering sker det sällan med uttalad vilja att skada eller exkludera någon. Istället sker bristande inkludering ofta för att det upplevs som enkelt och rationellt i stunden. Att bli mer inkluderande utifrån ett normkritiskt förhållningssätt handlar om att agera mer medvetet.
Varje människa har rätt att bli behandlad utifrån sina egna förutsättningar. Inte utifrån vad någon annan antar utifrån stereotyper eller fördomar. Det är därför viktigt att skapa en organisationskultur som är välkomnande, tillgänglig och positiv till att lära nytt.