TEXT Elisabet Wahl
FOTO Stefan Bladh
Det finns många saker som man kan göra en sådan där riktigt varm dag i juli: ligga på badstranden, svalka sig med en glass i skuggan eller kanske vara ute på sjön. Men i Balsta bygdegård strax norr om Fellingsbro står något helt annat i centrum. Det är nätverket Ull i Bergslagen som har sin årliga sommarträff när Fönstret kommer på besök.
– Vi träffas tio gånger per termin och så har vi en heldag på sommaren också. Upplägget är enkelt: man gör något med ull, vi har inga regler och inget alla måste göra, berättar Britt Davidson som var en av dem som var med och startade Ull i Bergslagen.
Hon är stor ullentusiast och har sett hur intresset både för träffarna och för ull som material har ökat de senaste åren. Hon räknar upp en rad användningsområden: täckmaterial till trädgårdar, isolering och stoppning i möbler.
– Jag skulle verkligen önska att vi tog hand om den svenska ullen mer. På 1990-talet försvann många av de små spinnerierna.
Spinner sitt eget garn
Men för deltagarna den här dagen råder det ingen brist på idéer kring vad man kan göra med ull. I skuggan framför huset hittar vi ett gäng som sitter och spinner. Inga-Britt Garpenlund har med sig ull från egna får. Det ser nästan ut som trolleri när ulltussarna hur smidigt som helst ringlar genom hennes händer och sedan lindar sig varv efter varv runt sländan som färdigt garn.
– Det här är ull som jag klippte i höstas. Ullen som klipps då är väldigt mjuk och fin och passar bra som garn. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra av det här garnet. Kanske en tröja.
Bredvid henne sitter Emma Nordlund och trampar i jämn takt på en spinnrock med två pedaler. Hon började spinna för femton år sedan och har stickat nästan hela livet.
– Jag ville testa att ta det ett steg längre i processen. Det är en speciell känsla när man har spunnit sitt eget garn också.
Ull är mer än bara garn
Men det som skapas här tar inte alltid omvägen via garn. Bakom huset står några deltagare och häller såpa och vatten på en stor mängd ull som de har brett ut på ett bord.
– Hur tycker du det ser ut nu, frågar Eva Jansson och låter Britt Davidson inspektera ullen.
Det som pågår är tillverkningen av en så kallad veganfäll. Vanliga fårskinnsfällar är en av produkterna när djuret slaktas, men här gör man en liknande produkt enbart med ull som klippts från fåret. Såpan och vattnet används för att lösa upp fettet som finns i ullen. När vi går närmare ser vi att det är två sorters ull som ligger där: lite grövre kardad ull och en baksida av finare ull.
– De här fällarna passar bra som mattor och de tar ungefär ett dygn att göra.
Inne i bystugan står kaffe och olika sorters fika uppdukat i köket. Här hittar vi Maud Petterson som visar de kanske mjukaste vantar vi någonsin stött på. De är inte gjorda av fårull, utan av hundhår från hennes två collies. Och det visar sig att hundar inte är de enda djuren vars päls deltagarna har använt för att göra garn.
– Vi har testat lite allt möjligt: lama, kanin, kamel och katt. Men man kan ibland behöva blanda med fårull eftersom fibrerna är lite korta.
ABF som möjliggörare
Det är ABF som betalar hyran för bygdegården och hjälper till med lokalerna även resten av året. Ibland har någon av deltagarna fått åka på kurs för att kunna förkovra sig. Thomas Andersson, som arbetar som verksamhetsutvecklare på ABF Örebro, är väldigt glad att kunna stötta den här typen av verksamhet.
– Slöjd och hantverk är viktigt på flera sätt. Människor träffas och får en social samvaro, vilket är viktigt ur ett folkhälsoperspektiv. Men det känns också fint att vi i ABF är med och ser till att hålla hantverk och traditioner vid liv. Vi blir ju möjliggörare på det sättet, eller som någon sa: vi blir föreningarnas förening.
