Inkludera fler i studiecirkeln!

Tips för att skapa ett inkluderande rum

✅ Ha rundor för incheckning och utcheckning. T.ex. i början och slutet av studiecirkeln får alla säga något kort om vilken känsla de har eller vad de tar med sig från dagens tillfälle. Presentera också alternativet: att de får säga pass ifall man inte kommer på något eller inte känner för att dela med sig. Genom rundor blir alla sedda och deltagaren får samtidigt välja om hen vill dela med sig eller inte.  

✅ Ha en pronomenrunda i samband med namnrunda. Alla deltagare får berätta sitt pronomen: hon, han, hen, den etc. “Till exempel, jag heter Sara och mitt pronomen är hen”. Berätta att det är okej att inte nämna pronomen om man inte vill.

✅ Skapa en miljö som ger utrymme för olikheter. T.ex. en studiecirkel där deltagarna får utrymme att lära sig på sitt sätt och kommunicera på sitt sätt. Någon gillar dämpat ljus, en annan behöver pauser ofta för att kunna koncentrera sig. 

✅ Var normkritisk. Exempel på normer är: genusnorm, heteronorm, cisnorm, smalhetsnorm, funkisnorm och vithetsnorm. Använd exempel, övningar och material som går utanför normen. På så sätt kan fler utanför normen vara representerade och bli synliggjorda i din studiecirkel. Att ha ett normkritiskt förhållningssätt i din studiecirkel handlar också om att undvika att göra antaganden om deltagarna baserat på normer, t.ex. att inte förutsätta att alla är heterosexuella eller att alla känner till gamla svenska traditioner. 

✅ “Alla finns i rummet”. När du uttrycker dig, tänk att alla (olika grupper av personer) finns i rummet. Då kommer du automatiskt att uttrycka dig mer inkluderande och normkritiskt.  

✅ Ha rundor. Om du märker att någon eller några deltagare inte får eller kan komma till tals – bestäm att ni ska köra en runda! Säg att alla nu kan svara på en specifik fråga eller berätta om något specifikt som ni diskuterar. På så sätt kommer alla in i samtalet och blir hörda.  

✅ Förklara hellre en gång för mycket än för lite. När du nämner ett koncept, begrepp eller en förkortning, förklara gärna vad det betyder.

Korta praktiska tips 

• Använd alltid svart penna på whiteboards
• Bjud på fika som alla kan äta (t.ex. veganskt, halal, nötfritt)
• Ha pauser varje timma
• Använd mikrofon när det är större grupper
• Beskriv bilderna du visar på en projektor, så att alla hänger med
  
  
  

Olika normer

Ett bra sätt att prata om privilegier och maktordningar i samhället är att prata om normer. Normer är föreställningar om vad som är normalt eller vanligt. Vi har till exempel en norm i Sverige som säger att du ställer dig i en kö när du väntar på att få betala i affären. Ingen behöver berätta för dig att du förväntas köa, utan du tar det för givet. Andra normer är till exempel:

◆ Genusnormer: en uppsättning normer som styr vad som förväntas av dig utifrån ditt kön. Till exempel förväntas kvinnor ta ett större ansvar för hushållsarbetet. Om någon säger ordet kvinna tänker du dig kanske en person med långt hår, men om någon säger man tänker du kanske på en person med kort. Om någon säger sjuksköterska eller civilingenjör får du kanske också upp bilder av kön. 

◆ Heteronormen: normen som säger att alla är heterosexuella. Tänk dig att du är en kvinna och att du berättar för en ny person du träffar att du har en sambo. Din nya bekantskap frågar ”vad heter han?”. Här är heteronormen tydlig. Din nya bekantskap förutsätter att du är heterosexuell och att din sambo därför måste vara en man.

◆ Vithetsnormen: normen att svenskar är vita. Denna norm gör att människor som inte är vita upplevs som annorlunda, som att de inte riktigt är svenskar. Detta kan vill exempel ta sig uttryck i att en svart person som är född i Sverige får frågan ”var kommer du från?”. När personen svarar Gävle kommer följdfrågan ”men var kommer du från egentligen?”.  

◆ Funkisnormen: normen att människor inte har en funktionsnedsättning. Alla antas kunna gå i trappor, se, höra och koncentrera sig under en lång tid. Ofta är aktiviteter anpassade till människor som inte har en funktionsnedsättning. Människor som har det anses ha särskilda behov och måste ofta be om anpassningar, till exempel hörslinga.

◆ Vuxennormen: normen som framhäver vuxna som de personer som ska synas, bestämma och tolka vad som är viktigt. Ofta betraktas barn och unga som mindre vetande. Frågor som rör ungdomar betraktas ofta som ”ungdomsfrågor”. Frågor som rör vuxna betraktas sällan som ”vuxenfrågor”, utan som allmängiltiga frågor som berör alla.

◆ Medelklassnormen: normen att människor har en viss typ av jobb, en viss utbildning och en viss inkomst. Medelklassnormen kan ta sig uttryck i att någon frågar ”var reste du på semester i år?”, som om det vore självklart att alla har råd och möjlighet att resa på semester. Vi ser också i den politiska debatten att politiker anstränger sig för att tilltala medelklassväljare.

◆ Religionsnormen: normen som säger att människor i Sverige tillhör kristendomen och därför firar kristna högtider (även om de inte behöver vara troende). I Sverige skulle de flesta tycka att det är mycket märkligt om någon föreslår att vi bokar in ett möte 24 december, men att boka in möten på till exempel muslimska högtider betraktas som mer normalt.

◆ Cisnormen: en cisperson är någon som inte är en transperson. Din kropp, ditt juridiska kön, din könsidentitet och vilket kön andra uppfattar dig som hänger ihop. Till exempel utropade vårdpersonalen ”det blev en pojke!” när du föddes, det står i ditt pass att du är man, du identifierar dig som man och andra uppfattar dig också som man. Då är du en cisman. 

◆ Smalhetsnormen: denna norm blir väldigt tydlig när vi tittar på skönhetsideal. Överallt i media och i samhället i stort ser vi smala kroppar (trots att 51% av befolkningen i Sverige lever med övervikt eller fetma). Vi förväntas vara smala och se ut på ett visst sätt, och människor med övervikt eller fetma betraktas som avvikande och mindre snygga.

Det är inte alltid så lätt att få syn på en norm. För den som passar in är normen ofta osynlig. Om du är normallång tänker du förmodligen inte särskilt ofta på att samhället är uppbyggt för att passa människor som är ungefär lika långa som du. Om du är betydligt kortare eller längre än normen kommer du däremot att märka det i många olika sammanhang, till exempel när du ska betala i kassan i en affär, gå genom en dörröppning eller köpa byxor. 

Texten om normer finns på ABFs sajt gordinrosthord.abf.se.