Text: Karin Elfving
Foto: Emil Malmborg
Tisdagskväll med ”Latin i Malmö termin 15”. Fyra män har i åtta år setts varje vecka för att ta sig an ett språk som inte har talats allmänt på 1 500 år – och som betraktas som mycket svårt.
Cirkelledaren Andreas Dahlberg är en av få i Sverige som faktiskt kan tala latin. Han förstår andra ”latinisters” presentationer och när den katolska församlingen håller bön på latin.
– Men jättarna som Ceasar är svåra att skönhetsläsa, då plockar jag fram ordboken.
När Andreas började med studiecirklar i latin upptäckte han att deltagarna, till skillnad från i andra språk, inte slutade efter ett tag. I dag lär han ut latin nästan tio timmar per vecka. För honom har det en personlig koppling.
– Min mamma är från Italien och latinet blir då inte bara ett mystiskt dött språk. Att lära ut förfädernas språk och kultur till ’ursvenskar’ är den kanske största kicken för en andra generationens invandrare. Och det är ett sätt att tacka för modersmålsundervisningen i italienska.
Det var under gymnasietiden som Andreas på egen hand började studera latin.
– Som humanist ville jag lära mig humanioras motsvarighet till naturvetenskapernas matematik.
Varje sommar reser han till ett veckolångt latinseminarium i Avignon – ”påvarnas stad” – där det från frukost till kvällsmat talas latin.
– En gång träffade jag en ung man som kanske hade blivit dittvingad av sina föräldrar. Han sa förvånat: ’Är du latinlärare? Du är ju så snäll!’, berättar Andreas och skrattar.
Han tror att myten om den stränga latinläraren – odlad i filmen Hets från 1944 – är kopplad till synen på latin som ett dött studieobjekt.
– Därför finns en tendens att bli fascinerad av hur man skulle kunna uttrycka sig så komplicerat som möjligt. Det tar lätt död på glädjen och modet att våga säga något.
Eftersom kulturen och livsstilen i de texter som cirkeln studerar skiljer sig från dagens behöver Andreas ofta ta till ovanliga och ålderdomliga svenska begrepp. Ibland kommer de andra med förklarande ord som han inte har hört. På så sätt fördjupas även svenskan.
Att cirkeln får fortsätta trots endast fyra deltagare tror Andreas är kopplat till det särskilt starka engagemanget. 45 minuter innan varje träff ses de andra tre för att förbereda sig. De beskriver latinet som ”en vandring”.
Vad är svårast?
– Allt. Latin är ju grammatik. Är man inte pigg på det ska man göra något annat.
Men att latin skulle vara ett helt dött språk håller Andreas inte med om.
– Det finns vissa sammanhang där det talas och katolska kyrkan fortsätter att ge ut rundskrivelser på latin. Överallt annars pågår en kräftgång, men man kan ha roligt så länge det varar. Jag har träffat många goda vänner via latinet.
