FÖNSTRET: 36 timmar på Utøya

Du vet troligen vad du gjorde den 22 juli 2011, när du fick höra om terrorattentaten mot regeringskvarteren i Oslo och AUF:s sommarläger för socialdemokratiska ungdomar på Utøya. Men vet du att under 2024 kom över 16 000 mestadels unga vuxna till Utøya för att stärka sina kunskaper om demokrati och alla människors lika värde? Fönstret åker till Utøya för att minnas – men också för att lära om resan från bottenlös sorg till demokrativerkstad. Utsikten från fastlandet vid Tyrifjorden liknar ett sagolandskap, och med M/S Thorbjørn tar vi oss till Utøya. Färjan är gjord vid varvet i Oskarshamn – genom att döpa den efter Arbeiderpartiets dåvarande partiledare Thorbjørn Jagland lyckades AUF få ett ekonomiskt bidrag till inköpet.

Att kliva av färjan känns i hela kroppen. Det är lummigt, en gulsparv sjunger, och det är omöjligt att inte tänka på de 69 människor som den högerextreme terroristen mördade. Fönstret får en guidad tur och det arkitektoniska arbetet med att bevara och utveckla Utøya har fått välförtjänt beröm (SSU:s insamling bidrog med 1,7 miljoner kronor till återuppbyggnaden). Den gamla samlingslokalen Kafébygget, där 13 människor avrättades, revs aldrig. Här finns tydliga spår av terrorattacken i form av kulhål. Det är en plats för sorg och minnen, med en tidslinje över vad som hände den 22 juli – och en samling med textmeddelanden som AUF:arna skickade till sina föräldrar. Även kommande generationer ska kunna förstå – och ingen ska kunna ifrågasätta vad som hände. Men runt Kafébygget har ett nytt utbildningscenter uppförts. Hegnhuset (”minneshuset”) består av 69 pelare som bär taket. Runt dessa står 495 yttre pelare som symboliserar alla som överlevde. Här träffas tusentals unga varje i år i vad som har kallats världens viktigaste undervisningsbyggnad.

År 1898 köptes Utøya av högermannen Jens Kristian Bratlie, tidigare försvars- och statsminister, som ett sommarboende. Arbetarrörelsen förvärvade ön 1933 så att barn i Oslos arbetarklass kunde åka på kollo. År 1950 fick AUF ön i jubileumsgåva av den fackliga samorganisationen i Oslo och Akershus – landsfadern Einar Gerhardsen spelade en nyckelroll. Utøyas betydelse för AUF och norsk arbetarrörelse återges oerhört fint i tv-serien Makten. I ett avsnitt skildras AUF:s sommarläger 1981, och den radikale Reiulf Steen – som fick vara partiledare men inte statsminister – håller en femton minuter lång monolog om hur socialister mördas i diktaturens Chile. Fönstret går förbi stenstranden där Steens möte med ungdomarna spelades in, och det känns overkligt att den dödliga jakten på grund av politisk övertygelse även kom till Utøya. Gro Harlem Brundtland, som Makten handlar om, var på Utøya den 22 juli. Hon var en måltavla för terroristen, men hade hunnit lämna ön.

I augusti 2011 blev Jørgen Watne Frydnes verksamhetschef på Utøya. I boken Ingen mann er en øy skriver han om svåra och ofta konfliktfyllda samtal med efterlevande om vad som skulle hända med Utøya. I Hegnhuset samtalar Fönstret med Anne-Marte Kolbjørnshus, gammal AUF:are och nuvarande verksamhetsledare, samt med undervisningsansvarig Maria Moen Østby. De berättar om undervisningsmetoderna som används, och att den svåra dialogen om fördes med efterlevande har fungerat som inspiration. Metodiken med samtal, praktiska övningar samt den fysiska möbleringen i cirklar kan sammanfattas med ett ord: folkbildning. Av de 16 000 som besöker Utøya årligen är 10 000 unga vuxna som deltar i det som kallas demokrativerkstäder. Sedan har vi alla sommarläger – AUF:s eget och en rad andra. En tredje grupp är internationella gäster, som kommer från runt sjuttio olika länder. År 2015 var antalet årliga besökare 3 500 – en siffra som nästan har femdubblats. Anne-Marte basar över en ö som togs tillbaka, en ö för engagemang och lärande – en ö där du kan minnas.

Fönstret får följa en demokrativerkstad i praktiken. Mahira Karim är rådgivare i projektet 22 juli och medborgarskap som drivs av The European Wergeland Centre (EWC), en organisation etablerad av Europarådet och utbildningsdepartementet som är baserad i Oslo. Grunduppdraget är att använda utbildning för att stärka demokratin, och den här helgen ska ungdomar från Norges alla fylken (län) gå kurs. Pedagogiken är baserad på erfarenhet, plats och aktivt lärande. Syftet är att skapa dialog kring demokratins värderingar och främja en demokratisk kultur fylld av empati, aktivt lyssnande och respekt. Mahira vill få ungdomarna att utmana sig själva – och då är Utøya en symbolisk plats. Fönstret får med sig en tygkasse med rapporter och praktiskt material som används i vad som återigen måste kallas folkbildning. ABF:s verksamhetschef Fredrik Pettersson gör ett studiebesök på Utøya samma helg, och om Fönstret får gissa är ett samarbete mellan Utøya och ABF att vänta.

På AUF:s sommarläger 1986 vann en 16-årig tjej en tävling. Priset var en promenad på Utøyas vackra ”kärleksstig” med ordförande Jens Stoltenberg – som mest talade om Nato. I en backe vid Kärleksstigen träffar Fönstret två ledare som är involverade i helgens kurs. Heidi Bekkevold arbetar med ungdomsfrågor för Telemarks fylke, medan Ola Grutle Larsen har ett liknande ansvar i Nordland. Hemma i sina län är de ansvariga för Ungdommens fylkesråd, som innebär att ungdomar ska konsulteras likt en remissinstans i politiska beslutsprocesser. Sedan 2019 är det lag på att ungdomsråd ska finnas i alla fylken och kommuner. Heidi och Ola förklarar att ungdomarna inte kan stoppa beslut, men politikerna måste lyssna – vilket säkerställer att unga får ge sina perspektiv. Ungdomarna får även en introduktion till hur demokratin fungerar – och den här kurshelgen inleddes med en guidad tur kring Utøya och efterföljande reflektion. Sessionen fick förlängas då ungdomarna behövde tid att smälta alla intryck.

Fönstret får en pratstund med tre ungdomar som representerar Ungdommens fylkesråd i olika delar av Norge. Det är speciellt att träffas för att lära sig mer om hur ungdomar kan berika demokratin på en plats där terroristen ville stoppa ungdomar från att engagera sig, säger Iselin Branzuela Aarvik, 17 år och från Oslo fylke. Oscar Gangstad Westbye är 18 år och kommer från Akershus. Både Iselin och Oscar framhåller möjligheten att bygga nätverk med ungdomar i Norges alla olika delar, och Oscar berättar att uppdraget i fylkesrådet har gett möjlighet till studieresor utomlands. Samuel David Kubik, som är 17 år och från det geografiskt vidsträckta Trøndelag, nämner behovet av att lära mer om hur råden ska nå ut till ungdomar i alla olika kommuner. Han menar att det finaste med kursen på Utøya är möjligheten att le och ha kul – vilket visar att hela syftet med den fysiska och psykologiska terrorattacken har misslyckats.

Under helgen är även en grupp från Trysil Arbeiderparti på Utøya, och de ska träffa Monica Lund Schjetne. Hon är med i ett vittnesprojekt som minnes- och lärandecentret 22 juli-centret i Oslo sköter. Det innebär att hon träffar skolklasser och olika grupper för att berätta om sin son Fredrik, som var 18 år när han mördades på Utøya. Fönstret får en känslosam stund med Monica som berättar om Fredrik, som var äldst av tre bröder – en glödande antirasist och kökslärling som skulle gradera till svart bälte i taekwondo. Hon vill, och ser till att orka, berätta sin och Fredriks historia för att bidra till ett samhälle där människor som riskerar att hamna på nätets allra mörkaste sidor fångas upp. Monica säger att om hon och 100 000 människor till hatar den högextreme terroristen så gör det inte så stor skillnad för honom, men det påverkar alla som hatar. Om det i stället sprids en positiv kraft när hon berättar sin historia, så vill hon göra det.

För en mindre avgift kan intresserade privatpersoner besöka Utøya och få en guidad tur. Fönstret träffar fyra väninnor som är på utflykt: Emma Stoltenberg (inte släkt!), Jette Ringlund, Sara Munkerud och Sunne Haavi. En i gängets farmor och farfar hade besökt Utøya, och Sunne bor i närheten, så efter en chattdiskussion blev utflykten av. Sunne har varit på Utøya förut och är imponerad av hur ön har byggts upp. De konstaterar att den 22 juli är en del av Norges historia, att besöket var känslosamt, men att det ger en djupare förståelse för hur allvarlig terrorattacken var. En bit bort sitter den tidigare AUF:aren Guro Vollan Nilsen. Hon jobbar deltid på Utøya med att ge just guidade turer och undervisa om öns historia, men även med demokrativerkstäderna. Det bästa med jobbet? Att få höra ungdomars tankar om samhället, och ge dem hopp och verktyg så att de kan förändra världen.

År 2010 konstaterade Jens Stoltenberg att Utøya är ”en av de platser som har haft störst inflyttade på norsk politik under de senaste sextio åren”, och ön dryper av politisk historia och anekdoter. Debatterna om Norge och EU har varit hårda, den internationella solidariteten – från Vietnam via Nicaragua till Gaza – har alltid varit närvarande, och idén om att bilda en rödgrön regering föddes här. I kiosken i Torget – en ny byggnad med restaurang, bibliotek och konferensrum – kan du köpa en burk med konserverad ananas, för på Kärleksstigen har ett frieri skett med en ananasring. AUF:s historiska motstånd mot Nato symboliseras av en stulen skylt som tidigare pekade mot öns bästa utedass. Där kunde du ”skita i Nato”. I dag pekar skylten mot de nya toaletterna inne i Torget, en höjd på ön kallas Stoltenberget – och Stoltenberg själv var Natos generalsekreterare 2014-2024.

Precis bredvid Stoltenberget ligger den obeskrivlig vackra minnesplatsen Lysningen. Blommor som lockar till sig sorgmantelfjärliar är planterade längs med stigen dit, där du också kan hitta vildväxande förgätmigej. Från de stora tallarna hänger en stor cirkel i stål, i vilken namn och ålder på de 69 som miste livet är utskurna. Minnesplatsen är utformad i dialog med de efterlevande, och i en cirkel kommer inget namn först eller sist – och solen lyser genom olika namn vid olika tider på dagen. ”Nu har jag lämnat en del av Fredrik i dig”, sa Fredriks mamma Monica Lundh Schjetne när vi skildes åt. Vid Lysningen är allt stilla, solen glimmar i Fredriks namn, och du som står där lovar dig själv att följa AUF:s uppmaning genom resten av livet: ”Aldrig tie, aldri glemme”.

Det är dags för hemfärd och M/S Thorbjørn är fullastad med ungdomar som har varit på demokrativerkstad. De flamsar, som ungdomar gör. På andra sidan Tyrifjorden, ungefär en mil bort fågelvägen, sitter terroristen i en cell på fängelset Ringerike. Det är drygt fyra mil till regeringskvarteren i Oslo, där fem överlevare har blivit statsråd: Tonje Brenna, Jan Christian Vestre, Andreas Bjelland Eriksen, Nils Kristen Sandtrøen, och Åsmund Aukrust. Fönstret tänker på ett samtal som vi hade kvällen innan med Mariell Haugli, 29 år och kommunpolitiker för Arbeiderpartiet i Finnmark. Hon är så stolt över hur AUF har återtagit Utøya, men samtidigt gjort det till en plats där alla kan känna sig hemma. M/S Thorbjørn lägger ut, och längst fram på rampen står den sista raden i Frode Gryttens dikt etter 22.juli: ”hei hei, på tide å stå opp og endre verda”. Och just det lovar vi varandra, eller hur?