Text: Karin Elfving
Foto: Anna-Clara Eriksson
Förutom att ligga nära Sveriges mittpunkt är Sundsvall staden för landets kanske största samling ukulelefantaster. Torbjörn Jonsson är ledare för de 45 personerna som är del av ABF-cirkeln ”Tobbes ukuleleorkester”. Men den handlar inte bara om musik.
– Jag driver en folkrörelse i glädjens tecken. Det betyder mycket i dagens tunga värld. Vi har humanismen i botten, säger han.
Klinkande på hotellet
Torbjörn, 78, själv började med musik som 15-åring. Han har sjungit i Kjell Lönnås kör och gjort flera tv-framträdanden med sånggruppen Timotej. Sedan 22 år ingår han i bandet Club 64 där han först spelade gitarr. Men så fick han en blå liten ukulele av en kompis.
– Jag tog med den på en jobbresa till Marocko. Där satt jag och klinkade på hotellet.
Ukulelen blev snart hans huvudinstrument och han ville också lära andra. När fler och fler strömmade till hans ABF-cirklar i ukulele kom ”Tobbe” på idén att starta en orkester. 16 år senare har de gjort 100 framträdanden över hela Sverige, i Finland och i teve, bland annat i Talang. Torbjörn minns särskilt spelningen på bankettmiddagen vid ABFs stora konferens ”Ordet Fritt” i Gävle för två år sedan.
– Jag stod själv på scenen och sa ”jag vet inte om jag vågar… kan någon hjälpa mig?”. Då vällde de andra i orkestern in. Publikens respons var enorm! På kvällen tog vi bussen hem med en barmästare som serverade vin. Vi har alltid roligt på våra resor!
”Berömmande och glad”
Medan jag och Torbjörn pratar strömmar orkesterdeltagarna in. De beskriver honom med ord som ”glädjespridare”, ”vänlig, berömmande och glad”, ”positiv person som aldrig ser hålen i osten”.
Den goda stämningen har skapat starka vänskapsband och flera deltagare går extrakurser – också vid ABF – för att lära sig mer om harmonier, fingersättning och skapande uttal.
– Vi bygger vidare på cirkeln som hela tiden är levande, säger Torbjörn som utöver att leda orkestern bokar konserter och ”jobbar med glädjen”.
Allsång och Elvis
Just när alla börjar plocka ihop sina instrument och röra sig mot utgången ropar någon: ”De äldre kommer! Vi kör väl några låtar till!?”
På Solhaga äldreboende får orkestern låna lokalen mot att de boende får komma och lyssna när de övar. Ibland annonserar de om speciella konserter där. Då kan det vara 40–50 personer i publiken.
– För dem spelar vi låtar som var populära när de var unga, allsånger och en del Elvis, berättar Torbjörn.
Tonerna till ”Tobbes” egen låt ”Glädjens instrument” strömmar ut i salen. I publiken sitter en äldre man som med ett nästan tandlöst leende ser ut att dirigera från sin rullator. I rullstolen bredvid blundar en äldre kvinna njutningsfullt och vaggar i takt med musiken.
