I dag står Sverige inför en arbetsmarknad som lämnar människor kvar utanför arbete och studier. Det är inte individen som brister – det är systemet som börjar för sent. Långtidsarbetslösheten biter sig fast, människor cirkulerar i åtgärder som inte leder vidare, och samtidigt brinner miljardbelopp inne i arbetsmarknadspolitiken. Sedan flera år tillbaka betraktas arbetslöshet främst som ett matchningsproblem. Den som söker jobb antas redan ha språket, studievanan och förutsättningarna för arbetslivet. Men för en stor och växande grupp stämmer inte det.
I våra tio medlemskommuner i Västra Götaland möter vi varje dag människor med kort utbildning, utrikes födda med svaga kunskaper i svenska och unga som aldrig har fått ett första fäste på arbetsmarknaden. För dem måste vägen börja tidigare än vid matchningen mot lediga jobb. Den bör börja med det som folkbildningen har erbjudit i över ett sekel: att bygga språk, studievana och självförtroende i sammanhang där människor får tid, relationer och möjlighet att växa steg för steg.
Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering visar att deltagande i Rusta och matcha-insatserna inte ger några förbättringar av vare sig varaktig etablering eller inkomster. Samtidigt återlämnar Arbetsförmedlingen år efter år betydande delar av anslagen till staten. De senaste åtta åren har i snitt 1,3 miljarder kronor per år från budgeten för arbetsmarknadspolitiska program förblivit outnyttjade.
Det är här folkbildningen kommer in. Studieförbund och folkhögskolor har, till skillnad från Arbetsförmedlingen, verksamhet i samtliga kommuner i landet. I våra medlemskommuner finns redan handledare, lokaler och nätverk på plats – i Ale, Göteborg, Mölndal och Lerum, i mindre orter runt om i regionen och i de bostadsområden där behovet är som störst. Folkbildningen har metoderna, den lokala närvaron och erfarenheten.
Samtidigt har Tidöpartierna tagit bort en tredjedel av stödet till studieförbunden mellan 2023 och 2026 – från 1,8 till 1,3 miljarder kronor. I Västra Götaland har konsekvenserna varit direkta. Lokaler har stängts, kulturprogram har lagts ned och den lokala närvaron har försvagats i de mindre kommunerna. Det är dags att flytta fokus från kontroll till förutsättningar. Att rusta folkbildningen för ett nytt arbetsmarknadsuppdrag samtidigt som dess grundinfrastruktur monteras ned är ingen hållbar väg framåt.
Från sommaren 2026 träder aktivitetskravet i försörjningsstödet i kraft. Kommunerna kommer att behöva ett innehåll som leder framåt – ett meningsfullt innehåll, inte administrativ närvaro. Studieförbund och folkhögskolor kan tillhandahålla det.
ABF föreslår därför tre konkreta åtgärder:
Omfördela outnyttjade anslag inom arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingens medel kan styras om till folkbildningen i stället för att återföras till statskassan – 250 miljoner kronor per år, en bråkdel av de belopp som har lämnats tillbaka de senaste åren.
Ge folkbildningen ett tioårigt uppdrag som första led i etableringskedjan. Studieförbund och folkhögskolor bör ges ett långsiktigt mandat att arbeta med språk, studievana och grundläggande kompetens för personer som står långt från arbete och reguljär utbildning.
Erbjud folkbildningens verksamhet till kommunerna inom ramen för aktivitetskravet i försörjningsstödet. Det ger ett innehåll som leder framåt och minskar risken för att aktivitetskravet reduceras till administrativ närvaro utan utvecklingsvärde.
90-talskrisens svar visade att folkbildningen kan leverera när uppdraget är tydligt och förutsättningarna finns. Vi vill göra det igen. I våra medlemskommuner i Västra Götaland finns kompetensen, lokalerna och nätverken. Arbetsmarknadspolitiken börjar för sent. Det går att ändra.
Gunilla Carlsson, ordförande, ABF Väst
Tomas Eneroth, förbundsordförande, ABF
