Den första länken in i Sverige

Fyra dagar i veckan samlas nyanlända och asylsökande i ABF:s lokaler i Härnösand för att träna svenska. Men lektionerna handlar om betydligt mer än ord och grammatik. Här pratar man också om demokrati, rättigheter, myndigheter och livet i Sverige.

– Språket är viktigt, men lika viktigt är att förstå hur samhället fungerar, säger volontären Viveca Höglund.

Ett första steg in i samhället

Anna-Lena Lundblad har varit volontär sedan 2013. Hon är utbildad studie- och yrkesvägledare och har under många år arbetat inom turism.
Viveca Höglund började som volontär när hon gick i pension efter ett yrkesliv som skolledare. Att arbeta med vuxna elever var något nytt, men har blivit en viktig del av vardagen.
– Jag känner att det gör skillnad, det är både spännande och utvecklande, säger Viveca.
Deltagarna kommer från många olika länder och har väldigt olika bakgrund. Vissa har akademisk bakgrund, medan andra inte kan läsa eller skriva.
– I nybörjargruppen jobbar vi väldigt grundläggande. Det kan handla om att förstå en annons från mataffären, lära sig datum och klockslag eller förstå vad olika livsmedel är, säger Anna-Lena.
Ibland blir även kartor och geografi en ny upptäckt.
– Många har aldrig sett en världskarta. Att visa var Sverige ligger och hur man hittar på en karta kan bli en riktig aha-upplevelse, berättar Anna-Lena.

Mer än svenska

I fortsättningsgruppen blir undervisningen bredare. Här diskuteras nyheter, historia, demokrati och hur det svenska samhället är uppbyggt.
– Vi pratar om skatt, yttrandefrihet, jämställdhet och varför samhället fungerar som det gör. Många tycker att det är spännande att förstå hur Sverige har utvecklats, säger Viveca.
Samtalen växer ofta vidare utanför språklektionerna. Filmer som En man som heter Ove och Utvandrarna har blivit utgångspunkter för diskussioner om migration, identitet och livet i ett nytt land.
– Många kände igen sig i berättelsen i Utvandrarna. Några blev väldigt berörda.

Att upptäcka Sverige

Lärandet fortsätter även utanför klassrummet. Genom samarbeten med bland annat Friluftsfrämjandet har deltagarna fått prova att plocka svamp, åka skidor och isfiska.
– Många undrar varför svenskar är så förtjusta i att vara ute i skogen. Då försöker vi visa att det inte är så farligt och att man mår bra både till kropp och sinne, säger Anna-Lena och skrattar.
Utflykterna blir också ett sätt att prata om allemansrätten och svensk natur.
– En del som varit med vågar sedan ge sig ut på egen hand. Det är väldigt roligt att se.

När människor hittar sin väg

För en del deltagare blir Svenska från dag 1 början på något större. Viveca berättar om en kvinna som fortsatte sina studier och i dag arbetar som läkare i Sverige. Anna-Lena nämner flera tidigare deltagare som fått arbete inom äldreomsorgen eller industrin. Samtidigt är vägen längre för andra.
– Det är särskilt svårt för dem som inte kan läsa och skriva. Språket blir ett stort hinder när man försöker ta sig vidare till arbete och utbildning, säger Anna-Lena.
Men även när framstegen går långsamt ser volontärerna att verksamheten gör skillnad.
– Det handlar inte bara om att lära sig svenska. Det handlar om att fortsätta framåt, fortsätter Anna-Lena.

Integration i praktiken

Både Anna-Lena och Viveca återkommer till samma sak när de beskriver verksamheten: Mötesplatsen.
– Det personliga mötet är så viktigt. Att kunna sitta ner tillsammans, prata och hjälpa till när något känns svårt, säger Viveca.
Ibland handlar stödet om språket. Ibland om något helt annat.
– Vi får ofta hjälpa till när någon inte förstått ett brev från en myndighet eller behöver komma i kontakt med vårdcentralen. Vi blir ofta en länk mellan deltagarna och samhället runt omkring, berättar Anna-Lena.
För många blir verksamheten också ett första socialt sammanhang utanför den egna familjen eller språkgruppen.
– Det är lätt att hålla sig till landsmän om man inte kan språket. Här får man en första kontakt med människor utanför den egna kretsen, säger Viveca.

Folkbildning åt båda håll

Volontärerna beskriver ofta verksamheten som ett ömsesidigt lärande.
– Våra deltagare tycker ibland att det är märkligt att vi gör det här ideellt. Men då brukar jag säga att det är jag som lär mig mest av dem, säger Viveca.
Anna-Lena håller med.
– Man blir aldrig färdig med att lära sig saker. Även som pensionär är det roligt att fortsätta utvecklas.

Vad får ni för återkoppling från deltagarna?
– Det är så många genom åren som sagt att ”Vi glömmer er aldrig”. Det första mottagandet som man får som nyanländ är så viktigt. Det ger en första inspark in i det svenska samhället och bryter barriärer.

Neddragningarna kapar människors livsnerv

Verksamheten bygger nästan helt på ideella krafter, men också på att det finns lokaler, samordning och stöd runt omkring.
Viveca menar att folkbildningen redan idag arbetar med mindre resurser än tidigare.
– Studieförbunden går på kryckor. Det märks att resurserna blivit mindre.
För Anna-Lena handlar frågan om något ännu större.
– Det skulle vara ytterligare en mötesplats som försvann. Utvecklingen skulle stanna upp för många människor.
Hon beskriver verksamheten som en livsnerv för många av deltagarna.
– Barnen hittar ofta snabbare in i samhället genom skolan. För vuxna är sådana här mötesplatser otroligt viktiga.

Vill bli fler volontärkollegor

Till hösten fortsätter grupperna som vanligt. Volontärerna hoppas också att fler ska vilja engagera sig.
– Vi behöver alltid fler som vill vara med, säger Viveca. Det är väldigt roligt och väldigt givande.
Och på måndag samlas grupperna igen. För att träna svenska. Men också för att fortsätta bygga broar in i ett nytt samhälle.