Varje vecka samlas medlemmarna i Blind Ukulele Orchestra, eller BUO som gruppen kallas, för att spela musik tillsammans. Gruppen består till största delen av synskadade och blinda musiker som träffas för att spela, lära sig och uppträda tillsammans. Det började som en studiecirkel i ukulele men har med tiden vuxit till en ensemble med flera instrument och återkommande framträdanden.
För cirkelledaren Fredrik Lundström och deltagaren Peter Tjernberg är musiken viktig, men den är bara en del av berättelsen.
– Det är inspirerande att se människor upptäcka sådant de inte trodde att de kunde göra, säger Fredrik.
Från trevande start till full orkester
Idén föddes när Fredrik började arbeta på Synskadades Riksförbund Västernorrland och började undersöka om det fanns intresse för att lära sig spela instrument.
– Först provade vi munspel, men det blev för svårt. Då började vi leta efter något annat och fastnade för ukulelen.
I dag består gruppen av ukulelespelare, pianist, gitarrist och bas som tillsammans utvecklar sin repertoar.
Peter Tjernberg, som blev blind som tvååring efter tumörer på näthinnan, kom med i verksamheten hösten 2023.
– Jag hade spelat lite piano som barn och tyckte att det var roligt att den musikaliska verksamheten kom igång. Jag ville ha något stimulerande att göra och upptäckte att pianot passade bra tillsammans med ukulelerna.
Det som funkar, funkar
Eftersom många av deltagarna är synskadade har gruppen utvecklat sina egna arbetssätt, utifrån vad som fungerar för alla.
– Vi arbetar mycket med gehör, muskelminne och muntliga instruktioner. Jag sjunger och ropar ut ackorden och så spelar vi tillsammans, säger Fredrik.
Gruppen spelar också in repetitionerna för att kunna öva hemma.
– Vi försöker spela in oss själva och lyssna efteråt. Då hör vi vad som fungerar bra och vad vi behöver träna mer på, säger Peter och poängterar hur stimulerande orkesterlivet är.
– Det är roligt att utvecklas musikaliskt, spela tillsammans med andra och få uppträda. Det ger variation och något meningsfullt att träna på, säger Peter.
Talang, tårar – och öppna landskap
Under åren har Fredrik sett många deltagare upptäcka förmågor de inte trodde att de hade. Han berättar om en kvinna som deltog i en tidigare musikcirkel.
– Hon hade fått höra av sin musiklärare att hon inte kunde sjunga. Det hade hon trott på hela livet. Men en dag började hon sjunga med när vi spelade ”Öppna landskap”. Alla stannade upp. Hon kunde verkligen sjunga. När hon var klar började hon gråta. Hon hade burit på det där i över 60 år.
– Det handlar inte bara om att lära sig spela. Det handlar om att upptäcka att man faktiskt kan mer än man trodde från början, säger Fredrik.
“Folkbildning skapar delaktighet”
Fredrik har arbetat med studiecirklar sedan 1980-talet och ser BUO som ett tydligt exempel på hur folkbildning fungerar i praktiken.
– I en studiecirkel ska inte ledaren stå och föreläsa. Gruppen utvecklas tillsammans utifrån deltagarnas erfarenheter, intressen och frågor.
Han menar att det är just därför studiecirklar fungerar så bra.
– Om någon vill lära sig ett nytt ackord eller en ny låt så hittar vi ett sätt tillsammans. Det är inte jag som sitter med alla svaren, utan vi bygger kunskapen gemensamt.
För Peter handlar folkbildning om att människor får möjlighet att växa och delta i samhället.
– Jag brukar återkomma till uttrycket att ”utbildning ger färdighet, bildning ger värdighet”. Det sammanfattar ganska väl vad folkbildning betyder för mig.
Han menar att folkbildningen också stärker demokratin.
– När människor möts, lär sig nya saker och utbyter erfarenheter motverkas fördomar och utanförskap. Folkbildningen skapar större delaktighet i samhället.
En annan bild av synskadade
Det som började som en studiecirkel har också lett till att gruppen uppträder regelbundet. BUO har en rad återkommande gigs och har bla. spelat på föreningsmöten, Funkisveckan på biblioteket i Härnösand, jazzklubben på Bryggeriet och vid flera arrangemang runt om i länet.
– Vi brukar inleda SRF:s årsmöten med sju-åtta låtar. Det brukar höja humöret inför mötet, säger Peter och skrattar.
Både Fredrik och Peter återkommer till att BUO också bidrar till att förändra bilden av vad synskadade kan göra.
– Ofta syns synskadade i media när något inte fungerar. Vår grupp visar en annan bild, säger Fredrik.
Peter menar att gruppen också utmanar gamla föreställningar.
– Vi visar att synskadade kan uppträda, utvecklas musikaliskt och göra betydligt mer än vad många kanske tror.
Om studiecirkeln inte fanns?
När frågan om studieförbundens framtid kommer upp är Peter ganska rak.
– Jag ser det som ett naturligt ställningstagande utifrån en nyliberal ideologisk utgångspunkt att vilja minska den offentliga finansieringen. Men jag delar inte den synen. Vi behöver i stället visa vilken nytta folkbildningen gör för människor.
Han menar att samhället skulle förlora något viktigt om studiecirklarna försvann.
– Folkbildningen gör kunskap och kultur tillgänglig för fler. Den bidrar till att människor känner sig delaktiga, utvecklas och får större möjligheter att påverka sina egna liv.
Fredrik håller med om att folkbildningen behövs, men betonar också att den måste fortsätta utvecklas.
– Den stora frågan är inte om folkbildningen behövs. Frågan är hur den ska bedrivas framöver och hur den kan utvecklas i takt med samhället.
För Fredrik handlar det fortfarande om samma sak som när han höll sin första studiecirkel som 15-åring.
– Att ge människor möjlighet att upptäcka att de kan lite mer än de först trodde.
