Att organisera i en farlig verklighet
Det var i mitten av december förra året som Josefine Thorén, distriktsombudsman ABF Öst och Tobias Lohse, ombudsperson och chef, ABF Öresund, åkte till Kinshasa i Demokratiska republiken Kongo. I samarbete med Olof Palmes Internationella Center mötte de tre lokala organisationer – Lucha, Filimbi och Environews – för en tre dagar lång utbildning i organisering och hållbart aktivistarbete.
Utbildningens deltagare är unga aktivister och journalister som arbetar med mänskliga rättigheter, miljöfrågor och demokrati i ett land präglat av politisk instabilitet, korruption och pågående krig. Målet är inte att leverera färdiga lösningar, utan att stärka organisationerna inifrån: tydligare mål, bättre struktur och metoder för att orka långsiktigt.
– Många av dem lever i en verklighet där engagemang kan vara livsfarligt. Flera hade förlorat vänner och kollegor under året. Vårt fokus blev hur man tar hand om varandra och bygger organisationer som håller över tid, berättar Josefine Thorén.
– En av de första frågorna de tog upp var hur man hanterar sorg och rädsla när människor omkring en dödas. Där hade vi inga färdiga svar. Vår roll var att möta dem med solidaritet och hjälpa dem hitta styrka i varandra.
Utbildningen fokuserade på organisering: hur man bygger hållbara organisationer, formulerar gemensamma mål och undviker att bränna ut sig i ett ständigt krisläge. Övningarna anpassades löpande efter deltagarnas behov. Ibland styrde trafikkaoset i Kinshasa schemat, ibland de många frågorna om ABF:s historia och arbetarrörelsens koppling till politiken.
– De var nyfikna på hur en organisation kan överleva i över hundra år. För dem handlar kampen ofta om att släcka bränder i stunden. Vi pratade mycket om långsiktighet och om att ta hand om varandra, säger Tobias Lohse.
Hot, mod och konkret förändringsarbete
Organisationerna arbetar både med opinionsbildning och konkret förändringsarbete, allt från att informera medborgare om deras rättigheter till konkret miljöarbete som sophantering och gatustädning – synliga handlingar i ett samhälle där infrastrukturen ofta brister. Samtidigt är hotbilden ständigt närvarande. Aktivister kan förföljas efter demonstrationer och tvingas hålla sig gömda i månader.
Trots detta präglades utbildningsdagarna av stark framtidstro.
– Vi mötte en enorm glöd och en hunger efter kunskap. Det var ömsesidigt – vi lärde oss minst lika mycket som vi lärde ut. Det gav oss också perspektiv på hur skör demokratin är, säger Josefine Thorén.
Samarbetet med Olof Palmes Internationella Center och det lokala kontoret i Kongo var avgörande för att utbildningen skulle bli så meningsfull och givande som den blev. Särskilt betydelsefullt var stödet från OPCs medarbetare Patrick Santu och verksamhetschef Alphonse Mulumba, som hjälpte till med allt från förberedelser till tolkning till franska.
Oro för framtiden och politiska beslut i Sverige
Men osäkra politiska förutsättningar i Sverige skapar oro för framtiden. Om Tidöregeringen behåller makten väntar fortsatt kraftiga neddragningar av ekonomiskt stöd till såväl folkbildningen som till internationellt demokratiarbete. Det skulle drabba såväl ABF som Palmecentret och därmed människor som demokratiaktivisterna i Kongo.
– Det tar år att bygga upp sådana här samarbeten. Att behöva avveckla vore förödande, både för relationerna och för demokratirörelsen på plats, säger Tobias Lohse.
Resan blev en stark påminnelse om hur skör demokratin kan vara – och hur viktigt det är att vårda den, även i Sverige.
– Vi svenskar tar ofta stabiliteten för given. I Kongo ser man hur snabbt allt kan raseras. Det angår oss alla, säger Josefine Thorén.
När nya nätverk börjar ta form
Upplägget för utbildningen var flexibelt och anpassades efter deltagarnas behov. Övningarna handlade om att formulera mål, se sin organisation utifrån och bygga samarbete. Ett viktigt inslag var att blanda deltagare från de olika organisationerna för att skapa kontakt och bryta isolering. Inledningsvis verkade många se varandra som konkurrenter men mot slutet började nya nätverk ta form.
– När vi blandade grupperna hände något. De började lyssna på varandra och se hur de kunde hjälpas åt. Det var kanske det viktigaste som kom ur hela utbildningen, säger Tobias Lohse.
