Hoppa till huvudinnehåll

Rätsida på humöret med stickning

Publicerad

Stickning är en populär sysselsättning. Att sticka ökar också välbefinnandet genom att vännerna blir fler, ens oro minskar och man får vara kreativ. Det visar en ny undersökning av docent Ann-Kristin Boström som forskar inom livslångt lärande.

Ann-Kristin Boström med hemstickad tröja och vantar, den nya boken på bordet och en pågående stickning i händerna. Foto: Anna Morin

För den som redan kan eller vill börja sticka är möjligheterna många. Runt om i landet har ABF många studiecirklar och stickcaféer för den nyfikna. Det finns också ett solidaritetsarbete kopplat till stickningen. 

Stickning minskar oro

Ann-Kristin Boström har genomfört en undersökning om bakgrund och upplevelser hos stickare, och skriver om resultaten i boken ”Varför stickar du?”.

– Vilken sorts stickare man än är så glömmer man sina bekymmer när man stickar. På så sätt kan man hämta kraft, säger Ann-Kristin.

Svaren visar att det finns fyra huvudinriktningar för stickare: att koppla av genom stickning, sticka för att göra ett plagg, lära sig nya saker samt vara kreativ och skapande.

Ett livslångt lärande

Att sticka ingår i ett livslångt lärande på flera sätt. Många lär sig sticka redan som barn, och lär sedan nästa generation när de själva är vuxna.

– När det gäller stickning så lär man ofta av varandra. De flesta kommer ihåg precis när de lärde sig sticka och vem som lärde dem. Ofta lär man sig av en kvinnlig släkting, säger Ann-Kristin Boström och fortsätter:
– Det tillhör det informella lärandet, man får inga betyg eller har någon studieplan.

Skälen att sticka varierar, vackra garn kan locka liksom gemenskapen på ett stickcafé. Plats och tillfälle skiljer sig också åt: någon stickar när den ser på teve eller deltar på ett möte, medan andra sitter koncentrerade i sin egen bubbla och stänger ute allt runt omkring när de stickar.

Att skapa tillsammans

Hos ABF finns möjlighet att lära sig sticka på studiecirklar och stickcaféer. Ibland knyts stickandet till annan verksamhet som i projektet Knitting Peace, och i Osby har ABF-avdelningen besökt flyktingboenden och stickat tillsammans. Att handarbeta i grupp brukar vara inkluderande, säger Ann-Kristin.

– Man kan sitta tillsammans och behöver inte heller kunna språket. Och vill man ha hjälp så är det alltid någon som kan hjälpa till. Det är fin sammanhållning på så sätt. Sedan kan man lära sig orden och språket eftersom.

Unik undersökning

Studien om varför vi stickar är unik. En förklaring till att just Ann-Kristin Boström genomfört detta pionjärarbete är bland annat hennes långa erfarenhet av att forska på livslångt lärande, att hon behärskar kvalitativ och kvantitativ statistik, och att hon redan i tidigare forskning tagit fram en modell för att mäta socialt kapital. Plus att hon själv stickar och har ett genuint intresse för stickning.

– Jag ville visa vilken stor betydelse som stickning har. Jag var på en konferens där flera studieförbund närvarade, och de sa ”här finns det ju bevis på att det vi gör är bra”.

Text: Anna Morin

Vill du veta mer?

Boken ”Varför stickar du?” sammanfattar undersökningen av Ann-Kristin Boström. Den redovisar svaren på tolv frågor, bland annat i stapeldiagram och med citat från stickarna. Insamlingen skedde med hjälp av föreningsliv, studieförbund, digitala sticknätverk och regionala kultur- och hemslöjdssamordnare som spred enkäten över landet.

Boken går att använda som underlag för en föreläsning eller studiecirkel.
Du kan beställa boken för 248 kronor (plus frakt) på adressen: akb@LLLstockholm.com

Tips på vidareläsning