Från deltagare till ledare

När Ellie Isakas kom till Kvartersteatern första gången var hon sju år gammal och väldigt nervös.
– Jag hade varit och sett Ronja Rövardotter. Sedan anmälde min mamma mig till teatern utan att jag visste om det. Jag kände ingen och var jättenervös första gången, berättar hon.
I dag, nästan tio år senare, står hon inte bara på scen själv. Hon är också ledare för en egen teatergrupp med barn i årskurs ett och två. Det är en resa som många på Kvartersteatern känner igen. Kvartersteatern har sina rötter i Sundsvalls arbetarteater och kulturförening och samlar idag omkring 250 aktiva deltagare varje vecka.

Från barnteater till slutsålda föreställningar

Verksamheten omfattar både barn, ungdomar och vuxna. Perra Söderberg har varit engagerad sedan början av 1980-talet. För honom handlar verksamheten inte främst om att utbilda framtida skådespelare.
– Det handlar om att hjälpa människor att utvecklas som personer. Vi ser ofta barn som kommer hit blyga och försiktiga. När det sedan är premiär står de på scenen inför publik och vågar ta plats på ett helt annat sätt.

Medan de yngre grupperna bygger sina föreställningar utifrån deltagarnas idéer arbetar vuxengruppen mot större produktioner. Under det senaste året har vuxengruppen arbetat med en föreställning om fackföreningsaktivisten och vissångaren Joe Hill.
– Intresset var så stort att föreställningen blev slutsåld redan innan premiären och nu sätts pjäsen upp igen, berättar Perra.

En plats utan bedömningar och krav

Lisa Normelli började själv som deltagare i en ungdomsgrupp efter att en kompis övertalat henne att följa med. I dag är hon tillbaka som ledare efter flera års uppehåll.
– Det känns som att cirkeln har slutits, säger hon.
Hon leder nu en grupp barn i årskurs tre och fyra.
– Det fantastiska med gruppen är att barnen får vara precis som de är. De får leka, skapa och använda sin fantasi utan krav på prestation eller bedömning.
Som lärare i grundskolan uppskattar hon skillnaden mot skolans värld.
– I skolan finns det hela tiden mål, bedömningar och krav. Här får barnen bara vara kreativa tillsammans.

När sagorna vaknar

Verksamheten bygger inte på färdiga manus. I stället växer föreställningarna fram ur deltagarnas egna idéer, improvisationer och lekar.
En tidigare grupp skapade föreställningen När sagorna vaknar, där figurer ur böcker hjälpte en utsatt flicka att hitta styrka. Den senaste föreställningen handlade om olika matvaror i ett kylskåp som funderade över sitt öde.
– Det var en ganska filosofisk historia som växte fram ur barnens egna idéer och improvisationer, berättar Lisa.

Stärker barn och ungas

Både ledare och deltagare återkommer till att verksamheten handlar om mycket mer än scenkonst.
– Teatern har gett mig mycket självförtroende. Jag har fått vänner, erfarenheter och möjligheter som jag inte hade fått annars, säger Ellie.
Lisa hör liknande saker från föräldrarna.
– Det jag får höra allra mest är att teatern stärker barnens självkänsla. Många ser verkligen fram emot de här kvällarna.
Perra lyfter gemenskapen som en minst lika viktig del som själva teatern.
– Vi har hjälpt en hel del människor att hitta rätt i livet genom åren. För vissa har teatern blivit en väldigt viktig plats att höra hemma på.

”Många vill ge andra samma resa”

För Ellie blev steget till ledarrollen naturligt.
– Jag ville ge tillbaka något till föreningen eftersom den har betytt så mycket för mig.
Innan hon blev ledare gick hon utbildningarna Unga ledare, Eldsjälar och barnledarutbildningen. I dag hjälper hon yngre barn att hitta samma trygghet som hon själv en gång fann.
Perra menar att det är en av verksamhetens stora styrkor.
– Många vill ge tillbaka till föreningen och hjälpa yngre barn att få samma resa, samma positiva upplevelse som de själva fått.
Det gör att verksamheten hela tiden fylls på med nya ledare.

Om mötesplatsen försvann

För Perra är det inte föreställningarna han skulle sakna mest om verksamheten försvann.
– Det jag skulle sakna mest är mötesplatsen. Teatern är egentligen inte bara en plats där man lär sig spela teater. Det är en plats där människor möts, pratar, samarbetar och utvecklas tillsammans.
Han menar att stödet till folkbildningen är avgörande för att verksamheten ska kunna vara öppen för alla.
– Vi har alltid haft som princip att ekonomin inte ska avgöra om någon får vara med eller inte. Om stödet försvann skulle det bli mycket svårare att hålla verksamheten tillgänglig för alla.
Ellie har svårt att ens föreställa sig hur det skulle vara.
– Jag är på teatern nästan fyra dagar i veckan. Om den inte fanns skulle vi försöka hitta något sätt att fortsätta träffas ändå, eftersom verksamheten betyder så mycket för så många.

Nu pågår arbetet med att starta upp nästa termins grupper. Samtidigt fortsätter arbetet med Joe Hill-föreställningen som spelas på nytt under hösten.
För Kvartersteatern handlar framtiden om samma sak som den gjort i decennier:
Att ge människor en plats att växa på, att repa på, att höra hemma på.