“Det tog 40 år innan jag använde min egen folkdräkt”

I en stor lokal i Folkets hus i Strömsund står tyger, mönster och färdiga dräkter uppradade. Här samlas deltagare för att göra något som både handlar om hantverk och historia; att sy sin egen folkdräkt.
Med stöd av ABF leder Hannah Breger Svensson studiecirklar där traditioner får nytt liv, stygn för stygn.

En dräkt som fick vänta

Intresset för folkdräkter började tidigt.
– Jag och min mamma gick en kurs tillsammans redan på åttiotalet där vi sydde varsin dräkt, berättar Hannah.
Mamman sydde en dräkt från sina rötter i Fagersta, medan Hannah gjorde en från Skåne.
Men det skulle dröja innan den faktiskt användes.
– Det tog 40 år innan premiären. Jag hade den första gången när jag och min man gifte oss 2022.

Från deltagare till ledare

Efter många år som slöjdlärare och ett liv inom textil och skapande dök en ny möjlighet upp.
ABF i Strömsund sökte någon som kunde hålla i en studiecirkel i folkdräktssömnad.
– Jag tänkte att det här kan jag ju. Jag är utbildad inom sömnad, design och tillskärning.
Sedan dess har hon hållit flera helgcirklar där deltagare får arbeta med sina egna dräkter.

Att börja där man står

Cirklarna samlar en liten grupp varje gång, vilket ger utrymme för alla att få hjälp.
– Vissa har sytt mycket tidigare, men en del har aldrig hållit i en nål. Och det går också bra.
Deltagarna tar med sig olika ingångar.
Någon har en gammal dräkt som behöver sys om.
En annan börjar från början.
– Vi börjar ofta med grunden, opplöten som det kallas som är överdelen, blusen närmast kroppen, och bygger vidare därifrån.

Detaljer som bär en historia

Under helgen får deltagarna ta del av olika delar av dräkten och dess uttryck.
Hannah tar med sig egna exempel och samlingar.
– Jag visar detaljer på bindmössor, kjolväskor och sjalar. Och hur skörtet ser ut baktill på livstycket.
Det handlar om mer än teknik.
Varje dräkt bär spår av en plats, en tradition och ett sammanhang.

En gemenskap som växer fram

Det som händer under helgerna i Strömsund är inte bara arbete med tyg och nål.
– Vi har en himla fin gemenskap. Jag är inte någon enväldig ledare, utan vi hjälps åt och utbyter idéer.
För många blir det en annan typ av möte än i vardagen.
– Det är ett sätt att träffas kring ett gemensamt intresse och lära känna varandra på ett annat sätt.

När dräkterna tas i bruk

För Hannah märks resultatet tydligt efter studiecirklarna.
– På midsommar får jag ofta se bilder på deltagare som bär sina dräkter. Det är det roligaste, tycker jag.
Det som skapats under cirkeln blir en del av något större, en tradition som fortsätter att användas.

Från cirkel till engagemang

Arbetet har också lett vidare in i fler sammanhang.
Hannah har blivit involverad i Ströms hembygdsförening och är idag ett av två dräktombud i föreningen, samt att det finns ett textilombud.
– Vi har gjort en utställning med folkdräkter från norra Jämtland, som nu är permanent.
Det visar hur intresset kan växa vidare, både för individen och för bygden.

Studiecirkeln, ett sätt att hålla traditionen levande

För Hannah handlar studiecirklarna om mer än att sy färdiga plagg.
– Det är ett bra sätt att mötas och utbyta idéer.
Hon lyfter också vikten av att sådana här möjligheter finns.
– Att kunna gå kurser som inte kostar så mycket och få utvecklas tillsammans, det är viktigt, säger Hannah.
– Om de möjligheterna inte fanns skulle det bli svårare för många att hålla på med det här, färre skulle haft möjlighet att lära sig och föra det vidare till nästa generation.

Det fortsätter härifrån

Arbetet stannar inte när cirkeln är slut.
– Vi pratar om att göra fler studiecirklar, kanske med festdräkter eller detaljer, säger Hannah.
Intresset finns kvar, och idéerna tar inte slut.
För många fortsätter arbetet hemma med egna plagg, justeringar och nya projekt.