När Maggie Abrahamsson flyttade till Hammarstrand under pandemin var det mesta nytt.
– Jag kände ingen förutom familjen, och det blev ganska ensamt, berättar hon.
Genom PRO, ABF och en studiecirkel i handarbete började hon sakta hitta in i ett sammanhang.
Från ensam till eldsjäl
Det första steget var litet.
– Jag gick med i en studiecirkel i stickning. Det var nytt för mig, men jag fick mycket hjälp.
Det handlade inte bara om att lära sig något nytt.
– Det viktigaste var att få träffa människor.
Med tiden växte engagemanget. Idag är Maggie aktiv i PRO Ragunda, kassör i Uttabergabyförening och engagerad i Röda Korset.
– Nu stannar jag och pratar med folk överallt när jag är ute. Det gjorde jag inte tidigare.
Föreningar som får människor att mötas
I PRO Ragunda, med omkring 250 medlemmar, ordnas aktiviteter året runt. Det kan handla om allt från handarbetscirklar till utflykter och gemensamma måltider.
– Vi ordnar luncher för 80‑plussare och utflykter så att man får komma ut och träffa varandra.
Det handlar om mer än själva aktiviteterna.
– Man slipper sitta ensam hemma.
Festligt, folkligt, fullsatt!
Engagemanget sträcker sig också utanför PRO. I Uttabergabyförening arbetar Maggie tillsammans med andra för att utveckla bygden och renovera den gamla skolan.
För att få in pengar anordnar de olika evenemang och ett av dem har vuxit snabbt.
– Vi började med en Westernfest i fjol. Det är en kväll för hela familjen, med musik och aktiviteter för både barn och vuxna, och det blev väldigt lyckat sist, säger Maggie.
Men det är Halloweenfirandet som har vuxit mest.
– Första gången kom det runt 100 personer. I fjol sålde vi 672 biljetter, i en by med bara några hundra invånare.
Det har lockat besökare långt utanför bygden och blivit en viktig mötesplats för många.
Möten över generationsgränserna
Det lokala engagemanget är avgörande och det är en bred åldersbredd.
– De yngre kommer med nya idéer, det är jätteroligt. Vi äldre säger ibland att “det där har vi redan provat”, men de hittar nya sätt.
För Maggie har det blivit en viktig del av vardagen.
– Det känns väldigt meningsfullt. Jag vill gärna fortsätta engagera mig.
ABF – infrastruktur för föreningsliv
I bakgrunden finns också stöd som gör att fler kan delta, en infrastruktur som att man kan nå fler.
– ABF hjälper till med sådant som annonsering och att nå ut till fler, till exempel när vi bjuder in till aktiviteter.
Det kan handla om små saker, men som gör stor skillnad.
– Allt kostar ju pengar, så det betyder mycket att få den hjälpen.
Det gör det enklare för föreningar att fungera och utvecklas.
När stödet gör skillnad
Men stödet påverkar också vilka som faktiskt har möjlighet att vara med.
– Om lokalerna inte var finansierade utan vi själva skulle behöva stå för hyran hade det inte varit möjligt för mig. Jag hade inte haft råd med det, säger Maggie.
Hon menar att samma sak gäller för många föreningar.
– Det behöver inte vara något märkvärdigt. Det kan handla om lokaler, marknadsföring av evenemang och sådant, men allt kostar pengar. Det är viktigt för föreningarna att studieförbunden finns.
För Maggie handlar tillgången till folkbildning därför också om möjligheten att delta, oavsett storleken på den egna plånboken.
Gemenskapen som bär
För Maggie är det tydligt vad allt handlar om.
– Gemenskapen.
Hon minns särskilt tiden när hon började i handarbetscirkeln.
– Jag var ganska sjuk då och orkade inte alltid göra något, men jag kunde ändå vara en del av gruppen. Jag kände mig välkommen direkt.
Det blev en viktig början. Idag är kalendern ofta full.
– Det har nästan blivit som ett arbete, säger hon och skrattar.
Framåt finns fler planer.
– Vi fortsätter med handarbetet och aktiviteter i föreningarna, och kanske blir det en studiecirkel i vävning också.
Det som började med ett första steg har lett vidare till något större. Ett sammanhang och en plats att fortsätta bidra.
