Sedan ungefär ett år tillbaka har ABF haft kontakt med Democracy and Workers’ Rights Center (DWRC) – en facklig resursorganisation som erbjuder juridiskt stöd och rådgivning till arbetare, samt arrangerar fackliga utbildningar inom bland annat organisering, interndemokrati och arbetsrätt. En tidigare planerad resa fick ställas in till följd av Israels attacker mot Gaza och Västbanken. Men nu blev den äntligen av.
En vardag av hinder och hot
Under vår första dag i byn Jaba’, träffade vi flertalet palestinska organisationer som delade med sig av sina erfarenheter och berättade om det arbete de bedriver i en extremt svår kontext. Attacker från både israelisk militär och bosättare ökar i omfattning och sker helt utan rättsliga påföljder. Nya bosättningar byggs allt närmare palestinska byar och jordbruksmarker, och över 900 fysiska hinder begränsar idag palestiniers rörelsefrihet på Västbanken. Från andra våningen på det över hundra år gamla stenhuset vi befann oss i fick vi se det med egna ögon. Inte långt från byns utkant låg en liten olivlund och på andra sidan såg vi nybyggda hus tätt intill varandra, en bosättning. Deltagarna berättade att palestinierna inte kan ta sig till olivträden, då riskerar de attacker från aggressiva bosättare. För inte länge sedan brändes tält och träd ner under natten.
Under dagen fick vi höra om det systematiska våldet som präglar vardagen. Hur vägspärrar sätts upp och stänger vägar mitt under rusningstid, så att det blir omöjligt att ta sig till jobbet i tid. Under Covid var många arbetsgivare mer förstående, man förstod att det rörde sig om en nödsituation. Detsamma gäller inte för den nödsituation som nu utspelar sig. Många arbetare förlorar lön, semesterdagar eller blir i värsta fall avskedade på grund av de oräkneliga hinder de möter på vägen. Vägspärrarna är dessutom ofta våldsamma och djupt kränkande.
Facklig kamp som försvar av mänskliga rättigheter
Carine Metz på DWRC understryker att kampen för fackliga rättigheter i Palestina i grunden är en kamp för de mest basala mänskliga rättigheterna – de går inte att särskilja. Den israeliska ockupationen utgör det största hindret för palestinska arbetares rättigheter och trygghet. På DWRCs kontor i Ramallah arbetar två kvinnor med att ge gratis juridisk rådgivning till arbetare. De visar oss pärmar fulla av anmälningar – men också tecken på förändring. Fler arbetare har idag större kunskap om sina rättigheter och vågar kräva ansvar. Det är ett resultat av DWRCs omfattande fackliga utbildningsarbete.
Vår sista dag på Västbanken deltog vi i en tvärfacklig utbildning som hölls av DWRC på Palestine Red Crescent Society. I en cirkel samtalade deltagarna med utbildaren om vikten av interndemokrati, fungerande stadgar och rätten att organisera sig. Många hade rest långt för att delta – övernattning under kurser är i praktiken ett måste, då resvägarna är oförutsägbara på grund av vägspärrar, trafik och ökande attacker mot byar.
Gaza: när tillvaron rämnar
DWRC är fortsatt verksamma även i Gaza, trots att kontoret inte längre står kvar. Organisationen har till viss del ställt om sitt arbete och erbjuder bland annat psykosocialt stöd till kvinnor, för att de bättre ska kunna bearbeta sina pågående trauman av att leva i ett inferno. Vi tänker tillbaka på mannen vi lyssnade till vår första dag, som pekade på sitt grå hår och sade ”Jag har varit med om mycket, jag har levt ett långt liv och sett så mycket sorg och död, men det som händer nu i Gaza liknar ingenting annat”.
Från flera av våra samtal framkom en stark känsla av besvikelse över västvärldens tystnad. Många ställer frågan: ”Vad mer behöver ni se? Hur kan ni fortsätta blunda för direktsända attacker mot barn, hjälparbetare, sjukvårdspersonal och journalister?” Hur kan det här få pågå?”
Vi ställer oss själva samma fråga och skäms över vår regering. Sverige var det första EU-landet att erkänna Palestina 2014, men idag ser vi hur det politiska stödet för det palestinska folket kraftigt försvagats och urholkats, kvar finns bara tomma ord. Regeringen har valt att dra in biståndet till UNRWA trots att det är den organisation som har bäst förutsättningar att nå fram med hjälpen, och man har inte tagit tydlig ställning för eldupphör eller ett slut på belägringen av Gaza. När allt fler länder nu höjer rösten mot övergreppen, säger regeringen att den gör allt den kan. Vi vet att det inte är sant.
Människorna, motståndet och framtiden
Trots alla vittnesmål om våld och förtryck, lämnade vi Västbanken djupt berörda och imponerade av de människor vi mötte. De har levt och arbetat i denna verklighet präglad av ockupationen i decennier – och kampen fortsätter. Därför arrangerar de ledarskapsskolor för unga kvinnor, workshops i medie- och informationskunnighet, kampanjer för ungas politiska deltagande, och sammanställer rapporter om arbetsmiljö, säkerhet och hälsa med rekommendationer för ökad trygghet. De söker aktivt nya samarbeten, nya vägar framåt.
När vi tog farväl av Carine och de andra och påbörjade resan mot gränsen till Jordanien, var det med en stark vilja att återvända. Tiden gick fort – det fanns så mycket mer att se, höra och lära. Resan lämnade starka avtryck och bekräftade vår övertygelse om att ABF:s partnerskap med palestinska organisationer är viktigare än någonsin. Därför ämnar ABF fördjupa engagemanget i Palestina – för vi vet att verklig förändring skapas tillsammans, över gränser och genom samarbete.
